Dag 1: Tirane – Lezhë

Första kördagen började lite struligt med punktering för några av våra slangburna vänner, och ett glömt pass för min del. Efter frukost och en hel del väntan fick jag så guidning till var husbilen fanns, och hämade passet. Klockan var efter 9 när vi åkte därifrån och började dagens köning. Efter en stund träffade vi på resten av gänget i en gatkorsning där de stod hos en däckreparatör och fick slangarna lagade.

Däckfix

Vägarna blev snabbt sämre, och snart blev det mer grus än asfalt när vi åkte upp mot bergskedjan öster om Tirana. Alla människor såg glada ut över att se oss, och ofta möttes man av grabbar som ville göra high-five när man åkte förbi:

Hi5

Resans första vurpa stod jag för, när vi körde i en nästan-torr flodfåra. Jag skulle köra över den lilla rännil som fanns där, men körde rätt på en stor sten som låg i vattnet och åkte omkull. Ingen fara, bara lite lera på kläderna. Den varan skulle det bli mer av senare..

Vi körde första offroadbitarna och kom längre och längre upp i bergen. Stundvis var det sol och stundvis moln, men regnet uteblev och vägarna var torra och dammiga. Längre upp i bergen blev det riktigt vackra vyer när vi stannade och diskuterade resväg.

IMAG4210

Vid passage av ett brobygge fastnade Jan-Å i ett nät som var utlagt på marken och åkte ikull. Ingen större fara, men ett par kilometer senare tvärdog hans Kawasaki.. Vi spenderade ett tag med felsökning innan  vi konstaterade att vi inte kunde åtgärda felet på plats och bogserade honom till närmaste väg där sweeper-teamet fick ta med honom till bivacken.

IMAG4211

Resten av förmiddagen höll vi lugnt tempo på varierande underlag, allt från slipprig hal grusväg till stenpartier och rena enduropassager:

Grusväg

På vissa ställen var det svårt att hålla framdäcket på plats, och det blev ett par omkullåkningar..

Ikull

Vid en lite sämre passage åkte Måns-Ulric omkull och vi fick gå ner och hjälpas åt att få fart på cykeln igen. Precis där kom läkarbilen och körde förbi oss på ett sådant sätt att han nästan skickade ett gäng av oss till sjukhus. Bland annat var han nära på att köra över benet på mig, när jag inte lyckades få fotfäste på de branta vallarna vid vägen och höll på att glida ut precis som han gasade förbi igen.

GOPR0037.MP4_snapshot_03.22_[2014.09.29_18.43.29]Allt gick bra men när vi nådde fram till lunchen var klockan redan efter 16. Vi fick äta, men fick inte lov att fortsätta i skogen då det snart skulle skymma, och “man vill inte vara i skogen eller på vägarna i Albanien när det är mörkt”..IMAG4214

Sagt och gjort, det blev motorväg till dagens slutdestination. Snopet, men med tanke på allt strul på morgonen och under dagen var det inte så konstigt. Det var väldigt bra asfalt på vägen, och omgivningen lämnade inte så mycket att önska på vägen ner från bergen. Körningen i städerna och efter motorvägarna däremot är inte någonting man ser fram emot på en endurocykel i Albanien..

IMAG4216Väl tillbaka på hotellet blev det service av hoj, vilket innebar byte av luftfilter och nytt batteri då mitt gamla inte verkade ta laddning. Turligt nog hade Stefan med sig ett reservbatteri som jag lånade.

IMAG4218Hotellet för kvällen var halvfärdigt, inte så mycket varmvatten och när man duschade kom gammalt avloppsvatten upp genom golvbrunnen. Rummen var kala utan onödigt möblemang och när det började åska på kvällen gick strömmen. Den fick vi inte tillbaka innan vi lämnade hotellet dagen efter. IMAG4221

 

I vanlig ordning blev det öl, middag och genomgång av morgondagens roadbook.

IMAG4228

Vi fick bland annat information om att morgondagen skulle innehålla en etapp bestående av en 2 timmars färjetur. Det var väldigt viktigt att vara vid färjeläget klockan 0930 eftersom att det bara gick en färja, och det var då den skulle gå – typ. Kanske en kvart tidigare eller senare.

Mitt under presentationen dök Sven upp, smått stressad och trött. De hade kört nästan hela turen, men på en av de sista asfaltsektionerna hade hans sällskap kraschat och tokskrotat hela navigationstornet. Det värsta var dock inte att cykeln gått sönder, utan att han även brutit nyckelbenet – så illa att det behövde opereras skulle det senare visa sig. Sven själv hade sabbat tanken på sin 640, så det blev lite kvällsmek med byte av tank och diverse.

IMAG4229

Det är ruskigt skönt att vara en del av ett “team”, vilket man nog kan kalla oss svenskar som var i Albanien. När någonting går fel, för någon, så hjälps ALLA åt att fixa så att det ska gå att fortsätta åka. Delar och verktyg finns nästan alltid att hitta, och alla bidrar med kunskap, mekning och support för att alla ska kunna köra.

Medan vi mekade började det regna ordentligt – läs störtflod – och asfaltsgatan förvandlades från väg till forsande flodfåra. Åskan drog in från bergen, och det blixtrade oavbrutet med en blixt nästan varje sekund. Maffigt att titta på, men lite oroväckande med tanke på morgondagens körning. Det var svalt, så det gick bra att sova i rummet även utan AC – som ju inte gick då strömmen inte fanns. Klockan ställdes på 0630, för att hinna ge oss av runt 0700 för att hinna med färjan, men det blir nästa del.

Fortsättning följer…

 

 

 

2 svar på ”Dag 1: Tirane – Lezhë

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Säkerhetsfråga * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.