![\"Sl\u00e4p](\"http:\/\/www.runstenracing.se\/wp-content\/uploads\/2014\/09\/IMAG4154.jpg\")
<\/a><\/p>\nEfter lunch och inhandling av lite f\u00f6rn\u00f6denheter bar det s\u00e5 av s\u00f6derut. F\u00f6rsta stoppet blev i Gedser d\u00e4r vi skulle f\u00e4rja \u00f6ver till Rostock. Tyv\u00e4rr kom vi 5 minuter f\u00f6r sent f\u00f6r att hinna med den tidigare f\u00e4rjan, s\u00e5 vi fick vackert v\u00e4nta. H\u00e4r \u00e4r hela g\u00e4nget som \u00e5kte med i husbilen.<\/p>\n
F\u00e4rjan anl\u00e4nde i Tyskland strax efter midnatt, och det blev konstant k\u00f6rning hela natten. Torsdagens lunch intogs p\u00e5 v\u00e4rldens kanske vackrast bel\u00e4gna Burger King med Alperna i bakgrunden.<\/p>\n Eftersom att vi var ekonomiska och ville undkomma v\u00e4gtullar i st\u00f6rsta m\u00f6jliga m\u00e5n s\u00e5 \u00e5kte vi minsta m\u00f6jliga del motorv\u00e4g i \u00d6sterrike. Det innebar allts\u00e5 alppass och serpentiner. N\u00e4r vi var som h\u00f6gst upp i alperna b\u00f6rjade husbilen bete sig lustigt. Hastighetsm\u00e4taren slutade fungera, startmotorn b\u00f6rjade kr\u00e5ngla och n\u00e4r vi kollade under huven uppt\u00e4ckte vi att det sprutade vatten ur kylaren..<\/p>\n Som tur var hade vi med oss lite JB-Weld, och efter lite trixande och fipplande var kylaren t\u00e4t igen. Inte roligt, men det fungerade. Vi tuffade vidare, och efter alla serpentiner var det sk\u00f6nt att komma ut p\u00e5 motorv\u00e4gen igen. Tyv\u00e4rr visade det sig att gr\u00e4nsen vi t\u00e4nkt passera till Slovenien var st\u00e4ngd, s\u00e5 det var bara att v\u00e4nda tillbaka igen och k\u00f6ra sm\u00e5v\u00e4gar till n\u00e4sta gr\u00e4ns\u00f6verg\u00e5ng. Kolsvart, sjukt brant och galet sm\u00e5 kringelikrokiga v\u00e4gar, med en 5 tons best och en sl\u00e4pvagn – det \u00e4r inte ett dr\u00f6mscenario vill jag lova..<\/p>\n Efter \u00d6sterrike gick resan sm\u00e4rtfritt. Slovenien, Kroatiens dimmiga men j\u00e4ttebreda och snabba motorv\u00e4gar, en blixtvisit i Bosnien, Dubrovnik som var gaaalet vackert, Montenegros utusla v\u00e4gar och slutligen Albanien.<\/p>\n Dubrovnik bjuder p\u00e5 vackra vyer<\/p><\/div>\n Gr\u00e4nspassagerna var inga problem, bara visa upp passen, s\u00e4ga att vi var 5 passagerare, de ville kika p\u00e5 Shane (Australiern) och sen fick vi \u00e5ka vidare.. I gr\u00e4nsen mot Albanien uppt\u00e4ckte de dock att vi hade motorcyklar p\u00e5 sl\u00e4pen efter att vi passerat tullstationen, s\u00e5 d\u00e5 fick vi vackert g\u00f6ra om hela proceduren igen. Lite sp\u00e4nnande n\u00e4r tullgubben kommer utspringande, viftandes med armarna och bl\u00e5sandes i visselpipan, och springer fram till bilen och s\u00e4ger ”DRIVER, PASSPORT” f\u00f6r att sedan ta mitt pass och f\u00f6rsvinna.. Men det handlade bara om att visa upp f\u00f6rs\u00e4kringspapprena p\u00e5 hojjarna och registrera in dem p\u00e5 mitt pass, s\u00e5 att vi skulle f\u00e5 f\u00f6ra ut dem igen.<\/p>\n V\u00e4garna i Albanien h\u00e5ller extremt skiftande kvalitet. Ena stunden \u00e4r det fin motorv\u00e4g, f\u00f6r att n\u00e4sta stund vara asfalt full i h\u00e5l och oj\u00e4mnheter. Uppe i bergen \u00e4r det helt annorlunda, men vi kommer dit senare. Kustlandet i Albanien \u00e4r helt platt, men det \u00f6verg\u00e5r r\u00e4tt snabbt i stora, maffiga bergsmassiv som tornar upp sig.<\/p>\n Innan vi hittade till hotellet lurade GPS:en in oss p\u00e5 sm\u00e5v\u00e4gar i Tiranas s\u00e4mre omr\u00e5den, men vi lyckades till slut hitta fram till ”Te Stela Resort, Tirana”. V\u00e4l d\u00e4r m\u00f6ttes vi av Edwin som vinkade in oss och visade var vi skulle st\u00e4lla upp hojjarna. Avlastning direkt, dit med framhjul och uppst\u00e4llning av hoj.<\/p>\n Sedan fick vi skyndsamt f\u00f6rflytta husbilen till en stor parkeringsplats d\u00e4r tv\u00e5 vakter och tre hundar bevakade v\u00e5ra fordon dygnet runt. V\u00e4l tillbaka bj\u00f6ds det p\u00e5 \u00f6l, information och montering av den GPS-logger som l\u00e4t organisationen h\u00e5lla koll p\u00e5 v\u00e5ra strapatser och skicka hj\u00e4lp om s\u00e5 beh\u00f6vdes.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n \u00d6verlag bj\u00f6ds det p\u00e5 v\u00e4ldigt god mat i Albanien, alla m\u00e4nniskor man tr\u00e4ffade p\u00e5 var glada och trevliga, klimatet var sk\u00f6nt \u00e4ven om v\u00e5r resa bj\u00f6d p\u00e5 mycket regn, och hotellen h\u00f6ll \u00f6verraskande h\u00f6g standard. Te Stela Resort var ett av de b\u00e4ttre hotellen vi bes\u00f6kte, med fina rum, bra duschar, stor fin pool (som vi aldrig hann testa), god mat och trevlig personal.<\/p>\n N\u00e4r vi checkade in p\u00e5 rummet uppt\u00e4ckte jag att jag gl\u00f6mt mitt pass i husbilen.. Ett pass \u00e4r r\u00e4tt bra att ha, s\u00e5 m\u00e5ste jag h\u00e4mta n\u00e4sta morgon, men det var inga problem att sova denna natten efter en L\u00c5NG husbilsresa.<\/p>\n Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer…<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi l\u00e4mnade Deger\u00f6n Tidsdagsmorgon 16\/9 och rullade i vettig takt s\u00f6derut. K\u00f6rningen till V\u00e4xj\u00f6 tog hela dagen d\u00e5 vi inte hade brottom, och vi stannade i Mantorp f\u00f6r att sova ett par timmar. Morgonen efter hakade vi p\u00e5 sl\u00e4pen och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa <\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a>Vid den sena middagen bj\u00f6ds det p\u00e5 mer \u00f6l och genomg\u00e5ng av morgondagens roadbook. \u00d6len var god och kostade bara 6kr. Roadbooken var l\u00e5ng och kanske inte alltid helt l\u00e4tt att h\u00e5lla koll p\u00e5.. \ud83d\ude09<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n