I helgen åkte vi upp mot Ledvats igen och söndagen bjöd på riktigt skönt före och tidvis underbart väder..

Vi lastade av i gryningen på parkeringen i Ledvats

Vi började dagen med lite myrsurfning

Och hann med dagens första fastkörning 😉

Sedan lade min GoPro-kamera av igen – men jag tror att jag hittat problemet så nästa gång fungerar den förhoppningsvis bättre.. Vi körde lite myr och hittade lite klättring, och rätt som det var hittade jag en bit uppförsbacke som var lite för brant..

Som vanligt ser det mindre ut än vad det kändes som.. 😉

Tack vare Rinosarna kan vi hålla reda på varandra, och Jocke kommer flygande till undsättning

Efter att ha letat reda på resten av gänget och fått oss en välbehövlig måltid skulle vi iväg igen, men det ville sig inte alls då min Polaris vägrade gå ordentligt. Den startade, men direkt man gav gas bara brölade den, och efter en stund dog den.. Den fick gnista lite sporadiskt, och vi misstänkte allt från igenfrusna luftkanaler till TPS-givare, tändlås och trasiga statorgivare..

Inte det roligaste man gör en skoterdag..

Efter en stund upptäckte vi att skotern gick bra när man lutade den till vänster, medan den upprätt och lutad till höger dog.. Efter lite mer felsökning hittade vi en påse precis där styrstången går ner i huven, en tygpåse med velcrostängning som var full av kontaktdon.. Den var även till bredden fylld med snö, som smält och gjort att en vattenpöl vilade i botten på påsen.. Det visade sig att när man tiltade maskinen till vänster kom dödaranslutningen upp ur vattnet – därför gick skotern, men i vanliga fall låg den dränkt och dödade maskinen när spänningen blev tillräckligt hög. Efter att ha plockat bort påsen och blåst kontakterna rena gick pollen hur fint som helst igen, och pudersmiskandet fortsatte.

En andra fastkörning av gängets kortaste maskin

När det började skymma vände vi kosan mot leden och bilarna, men vi hittade roliga puderstråk på vägen som vi måste testa. Efter att ha kört fast tre gånger på under fem minuter var jag klappslut, och det räckte med en liten obalans för att man skulle trilla av maskinen..

Marcus vilar..

Hemåt i solnedgången..

Precis innan vi kom upp på leden igen small det till i min framvagn, men jag hade inte kört på någonting.. vid närmare kontroll av fronten såg jag detta:

Facit: Billiga kulleder håller inte måttet!

Detta är tredje resan med denna framvagn och jag köpte dessa kulleder nya när jag monterade framvagnen. Jag har inte kört särskilt extremt med dem, lite skoj ska de ju tåla tycker man, men dessa kulleder verkar inte göra det. Förutom att leden på vänster sida gick rätt av så har bussningen i leden på höger sida börjat krypa ur leden, så den håller nog inte många timmar till. Tur att detta hände på vägen tillbaka, annars hade det förstört hela dagen. Jag har mailat försäljaren angående detta, men hittills utan svar, så vi får se vart det leder. Nu har jag iallafall köpt original polariskullänkar så slipper vi bekymra oss om detta i framtiden.