Kördag 4: Dades till Ouarzazate

Dagen började med en bra frukost på lyxhodellet i Dades. Teamade upp med Jacob då vi båda “förlorat” våra körkompisar.

Jacob

Från hotellet åkte vi ner till huvudvägen för att tanka, och sedan förbi hotellet igen på väg mot gruset. Här märkte vi att våra GPS-spår inte var aktiverade, så vi återvände till John på macken som aktiverade rätt spår åt oss. När vi kom ut mot gruset igen hade Jacob spår, men inte jag, så han fick navigera.

Jacob navigerar

Weee

Första delen av dagen bestod av slingriga grusvägar som vi betade av i högt tempo. Efter en kortare asfaltssektion genom en by körde vi i en torr flodfåra innan vi kom upp på serpentinerna som skulle leda oss upp i Atlasbergen igen.


Village Village

AsfaltRiverbed Det hade regnat, och på sina ställen var vägen helt bortspolad, så tempot var inte hysteriskt men ändå snabbt.

Riverbed

Beautiful

Efter en lång, vindlande och otroligt vacker väg kom vi fram till resans största vattenpassage. Eftersom att det hade regnat så fick vi vid briefingen veta att om det var minsta osäkert att det gick att passera så skulle vi invänta följebilen och hjälpas åt att ta cyklarna över, men vattnet var – omän strömt – väldigt klart och rätt grunt.. så vi körde över.

Water crossing Jacob crossing water Jacob crossing water

Mer serpentiner, byar och flodfåror tog oss högre och högre upp i bergen. Efter en längre, väldigt kurvig, asfaltssektion hamnade vi i en jättemysig by där man hade anlagt trädgårdar på platåer där berget sluttade för brant för att odla direkt på sluttningen. Riktigt vackert var det.

Serpentines Serpentines

More asfalt

Yeah

 

Ett av de starkaste minnena från denna resa är en passage genom en by uppe i bergen. När vi kör sakta genom byn är det fullt av ungar ute som vill göra High-five, och eftersom att det ändå går så sakta så sträcker jag ut handen och kör nära en tjej för att fivea henne. Precis när jag kommer fram rycker hon undan handen med världens flin.

Fooled ya

Oavsett vart man kommer i världen så är barn ändå barn, och de fungerar som barn gör. Fantastiskt härligt att se, jag blev så snopen så jag tittade efter henne när jag körde förbi och såg hur gott hon skrattade åt mig..

High five

Killen på bilden fick en highfive iallafall, eller om jag fick en av honom, troligen det senare.

Village

Asfaltvägen övergick i grus, och fortsatte uppför. När vi kom upp på en stor platå där vägen slingrade sig fram mellan (och över) bäckfåror, och det var precis hur roligt som helst att köra, blev det dags för lunch. Vi körde upp på en höjd med utsikt över platån, men insåg snart att följebilen inte skulle kunna ta sig upp, så vi fortsatte en bit till.

Plateu Hill ClimbedLunchen intogs såsmåningom i en korsning med utsikt över de snötäckta Atlastopparna som tornade upp sig i fjärran. Över 4000möh ska de vara enligt uppgift, och det var riktigt mäktigt och vackert. Stundvis hade vi 13 grader varmt, så ökenhettan vi upplevt för 2 dagar sedan fanns inte här uppe.

Lunch break

Efter lunch fortsatte bergsvägarna i ett myller av korsningar och förgreningar. Lätt att köra fel, men landskapet var öppet omän stenigt, så det gick bra att göra vägvalen lite senare. Det blev slingriga serpentiner och snabba partier om vartannat innan vi kom ner i flodfårorna som vi följde en lägre sträcka nedåt.

Jacob wheelie

Off the piste

 

Caves

Riktigt härlig körning i flodbäddarna, och även fast det studvis kom både en regndroppe och två var humöret på topp!

Riverbed

Narrow river Narrow river Riverbed

Dagens sista etapp, innan målet i Ouarzazate, var ett militärskjutfält. Vi fick order om att, ifall det står en beväpnad vakt och säger stopp – så ska vi inte köra förbi honom. Varför man nu måste instruera om det.. Vägsträckan mot skjutfältet var snabb och bra, en extremt vid dal mellan två bergskedjor, med de mäktiga Atlasbergen som tornade upp bakom en. Riktigt mäktigt! Den beväpnade vakten stod inte vid skjutfältets början, och vi gasade vidare. Jag hade lyckats aktivera rätt karta i GPS:en, och efter en stund körde jag förbi Jacob och lät cykeln andas fullt. Vägen var kurvig och kuperad, hade både sten och wash-outs lite här och där, men var RIKTIGT snabb och rolig att köra. Mot slutet blev vägen sämre, och då kändes det som att man hade framhjulet mer i luften än på marken, och när man tog en kisspaus och väntade in övriga åkare gick det inte att få bort flinet från munnen. SJUKT rolig körning.

Before shooting ground Fast road Ouarzazate

Efter en stund såg man Ouarzazate breda ut sig i botten på dalgången, och snart körde vi efter gatorna i staden och hade lämnat offroadåkningen bakom oss. Det kändes vemodigt, minst sagt, men inuti var man bara lycklig över den otroliga körning vi fått uppleva på denna resa! GPS-spåret ledde oss till Motoadventures gamla garage, och det tog en stund av irrande genom bakgator och gränder innan vi hittade till “Fint hotel” och målet för turen. Väl framme blev det high-fives, incheckning och segeröl.

Last stage

Fint hotel

Kvällen spenderades med att packa ihop körutrustningen, ljuga om veckans bravader, te, öl, ett dopp i den iskalla poolen och en god middag på Johns flickväns restaurang inne i staden. Efter middagen var alla så trötta att det blev sängdags, senaste kvällen på länge.

Beer

Chilly pool

Sunset over ouarzazate

 

Kördag 3 : Ouzina till Dades

Sov dåligt denna natten. Det var varmt, jag var törstig, det fanns inget vatten. Magen var inte i skick, gick på dass flera gånger. När vi vaknade på morgonen var ingen av oss i toppskick, och Tina beslutade sig för att inte köra idag. Hon njöt mer av att åka i följebilen och slippa pressen med att prestera.

Efter en snabb frukost i tältet bar det av igen. Vi började dagen med gruppkörning, där de som ville fick köra sanddyner och de som inte ville slapp. Självklart körde jag dyner. 😉

Henrik

BikesInDunes

Helt magisk rolig körning i lite högre tempo idag. Vi avverkade dynerna vid lägret, körde lite efter kammen på ett par stora dyner och fortsatte vidare.

Ridge racing Ridge racing

 

Vi hittade den största sanddynen i området och tog oss över den, även om det inte syns så bra på bild så är dessa sandhögar sjukt stora och sjukt branta. För att ta sig uppför denna var man tvungen att ligga på maxvarv på trean när det började gå uppåt, och då kom man precis över toppen med framhjulet..

Huge dune

Jag gjorde resans vurpa över en riktigt mysig dyn efter att ha kört över den på bakhjulet:

Wheelie

När jag började sätta ner framhjulet var det lite brant, så det gick inte riktigt så fort som jag ville, vilket innebar att när jag skulle bromsa stopp innan toppen på dynen – så gick det lite för fort. Bestämde mig att lämna cykeln vid toppen och fortsätta själv:

Crash

Ok

Riktigt tur att dynen inte hade en brant baksida, för då hade jag fått mig en riktigt ordentlig luftfärd, men såhär gick det hur bra som helst. Märkte på kvällen att jag hade ett saftigt blåmärke på baksidan av vänsterbenet som benskyddet orsakat, ett litet minne av dagens vurpa. 😉

Dunes Dunes Jumping dunes Dunes

Vi körde mellan ett par bergstoppar med en sandbank som gick upp mellan dem, RIKTIGT härligt!

Dunes Dunes

Ibland tar man sig inte riktigt hela vägen upp, och då har man att välja mellan att vända och ta om, eller få draghjälp av en kamrat.

Pulling

Att ligga och glida i dalgångarna mellan dynerna är helt magiskt roligt. Ja hela upplevelsen med sanddyner är helt magiskt rolig, det är därför det är lite väl mycket bilder från dynerna..

Dunes Dunes

Efter det blev det en stenigare passage och en torrlagd sjö tillbaka till Ramlia.

Dry lakebed

Efter sista stenvägen fick vi nyttja våra kunskaper i “använda-sista-droppen-soppa-på-en-ktm”..

Empty

Men det räckte ändå inte riktigt hela vägen fram..

WalkingI Ramlia tankade vi från PET-flaskor, drack te och John försökte visa oss hur man på enklaste sätt vänder en endurocykel. Det gick inte så bra för honom.

Marcus PET refill John turning around

Efter tankstoppet hakade jag på Per och Anette, och vi gasade genom ett sjukt härligt ökenlandskap bestående av öppen terräng med berg på sidorna och mjuka härliga sandvägar med den obligatoriska stenen lite här och var.

Desert

Sandy roads

Ett antal byar passerades innan vägen blev hårdare och mer väglik. Vi fick inte följa den hårda vägen länge innan vi skulle ta av rätt ut på ett plattland igen. Det blåste rätt ordentligt, och de som körde efter oss vittnar om en sandstorm som vi precis missade. Efter det platta landskapet övergick vägen till en smalare stenig väg som var väldigt kuperad. Vi höll god fart och här och var fick man sig en luftfärd efter en dikespassage eller liknande. Galet roligt, men energinivån i kroppen var inte på topp och det gick åt mycket energi till att koncentrera sig på vägen.

Rocky roads

Lunchstoppet idag var i en by som heter Alnif. Gissa vad – kyckling och pommes, jajjemen! I Alnif väntade vi in följebilen så att vi fick tanka, för att sedan återigen bege oss iväg.

Lunch Lunch

Första sektionen fick jag ta täten, över en riktigt snabb grussektion med en hel del wash-outs att se upp för. Efter ett par byapassager hamnade vi i en dalgång där en flod säkerligen rinner när/om det regnat. Plötsligt låg där ett par riktigt stora stenbumlingar mitt i vägen, och ett par grabbar stod uppe på bergssluttningen och vinkade åt oss och varnade för stenarna. Det visade sig att de var i full färd med att bygga ett hus, och var ute och letade upp stenar som skulle passa. Strax efteråt mötte vi en lastbil, fullastad med stenar i liknande storlek, som åkte efter grabbarna och plockade upp de stenar de välte ner på vägen. Hus av naturmaterial – jajjemen! 😉

Rocky roads Rocky roads Rodky roads

När vägen började slingra sig uppåt mötte vi tre BWM1200GS Adventure, fullpackade med packboxar, tält och tillhörande matchande BMW-jackor. De verkade ha det ganska tungt på dessa taskiga vägar, och man var glad att man lekte fram på en lätt 450..

Beemers

Beautiful

Serpentiner, branter, stup, bergsmassiv, klar härlig bergsluft, hala kurvor, leriga spår, uppförsbackar och nedförsbackar. Nu blev det riktig bergskörning, lite åt Albanienhållet men med långt bättre vägar och förutsättningar. Roligt, vackert, underbart! Alldeles för många intryck för att återge i text, men det är så magiskt vackert när det karga bergslandskapet plötsligt övergår till en lummig dalgång med små stenhus utplacerade till synes slumpvis. Lite staket, någon bäckspassage, barn som är ute och leker. Sådan körning som man mår bra av, både i kroppen, sinnet och själen. Vackert helt enkelt, på alla sätt och vis.

Rocky roads Rest stop

När vi passerade dagens högsta punkt (lite över 2000möh om jag inte minns fel) träffade vi på Henrik och gänget som passade på att vila på en utkiksplats med utsikt över serpentinvägen och dalgången nedanför. Otroligt mäktigt och vackert. Vi tog en bensträckare innan vi åkte vidare nedförs.

Rest stop Rest stop Rest stopEfter ett par kilometer eller mil slingrande serpentiner, byar och det vanliga kom vi så ut på en kortare asfaltssektion innan det sista platta gruslandskapet innan dagens mål i Dades. När vi lämnade asfalten åkte vi genom vad som närmast kan beskrivas som ett marslandskap. Små spår på röd jord, med röda kantiga stenar utspridda över marken och röda platta bergsmassiv på sidorna. Riktigt läckert!

Like mars

 

Marslandskapet övergick såsmåningom i de vanliga långa snabba vägarna, med slumpvis utplacerade bäcksraviner som måste tas i vettig hastighet, medan man kan bjuda fullt mellan dem. Dock är det fullt med wash-outs överallt där vägen är bortspolad.. missar man en sådan här och tar den på fel sätt så kan det gå illa!

Wash out

Det började småregna när vi såsmåningom kom fram till asfaltsvägen igen, och efter att ha rullat någon kilometer asfalt kom vi fram till hotellet för dagen.

Village

Per last strethch

Detta hotell var i särklass resans finaste. Rummet var inrett med koppar, i lite steampunk-stil och jag älskade det! Duschen hade gott tryck, gott flöde och rikligt med varmvatten. Hotellet hade ett Hamam, där vi bastade och Tina fick en timmas massage.

Hotel bedMaten var bra, varierad och faktiskt riktigt god, både till middag och frukost. Här mådde vi gott hela kvällen, samtalade, drack en öl eller tre och slappnade av ordentligt.

Kördag 2: Nkob till Ouzina i dynerna

Efter en lång och skön natt i Nkob blev det uppstigning, frukost och avfärd i snabb takt. Dagens etapp var resans längsta på cirka 28 mil.

Eftersom att första etappen skulle vara slingriga bergsvägar, som Tina inte gillar att köra, så åkte hon asfalt till första återsamlingsplatsen på morgonen i Tazzarine.
Morgonen började i vanlig ordning med tankstopp i Nkob, men idag började grusåkat direkt efter bensinstationen – ingen asfalttransport på morgonen alltså – HÄRLIGT!

Morning glory

Efter några kilometer snabb grusväg i dalgången började vi klättra uppåt. Det var lite serpentiner, men inte alls av den typ vi haft igår, och efter några kilometer klättring öppnade landskapet upp sig. Vägen var av varierande skick, en del torra bäckar att passera och rätt slingrig, men SJUKT rolig och SNABB! För varje by som passerades blev vägen bättre, och långa sträckor kunde man ligga och hålla stumt på högsta växel.

Snabb väg Bäckar

Passerade ett antal småbyar och ensliga träd innan GPS-spåret avvek från vägen. Det blev lite snabba sträckor över stenbelagd mark, ett par dikespassager med lite mer vegetation innan marken plötsligt gick från slät och fin till att bestå av 2dm höga räfflor i form av stenhårda sand/grus-vallar. Höll rätt bra fart när detta hände och fick studsa runt lite innan jag fick ner farten. 😉

Nice road Vegetation

Efter den räfflade marken följde spåret en torr flodfåra, med sandbanker, vegetation och en och annan vattenpöl. OTROLIGT rolig körning där man kunde hålla rätt god fart och surfa fram över landskapet som var växlande och riktigt vackert. Njutningen var TOTAL! Efter att ha följt flodfåran alldeles för kort stund ledde spåret upp på asfaltvägen som tog oss till Tazzarine där tankning, Tina och följebilen väntade.

Riverbed with sand banks

Efter lite te och dricka drog vi vidare i lugnt tempo. En kortare asfalttransport innan vi tog höger ut i vegetationen. En bred och fin grusväg ledde oss till en koppargruva, och efter det blev vägen mindre och slingrigare. Ett par mindre vattenpassager senare började landskapet öppna upp sig på riktigt, och det blev platta snabba spår där man kunde köra många i bredd. Tina började bli varm i kläderna och fick upp farten, och det var riktigt roligt att surfa fram över sand/grus-vägarna. Landskapet blev efter hand mer kuperat, och vi körde mellan små trädbeväxta kullar på fina slingrande vägar, solen stekte och det var riktigt varmt och hela tillvaron var helt magisk!

Tina riding

Tina in flatlands

MarcusDustCloud

Beautiful

Vi körde en sväng i en uttorkad flodfåra där det blev lite trångt mellan två buskar, och det sved till när jag åkte genom lövverket, men jag tänkte inte mer på det. Efter ett tag insåg jag att det inte slutade svida i armen, så jag stannade och kollade vad som hänt.. Jag hade en 6cm lång tagg som satt inkörd nästan 2cm i överarmen. Fick ta i ordentligt för att få ut taggen. Lite senare stannade vi i en dal och fick godis från följebilen, ovärderligt när energin börjar tryta, och John försäkrade oss om att inga buskar är giftiga härnere, det är bara otrevligt med taggar. Så vi släppte det och åkte vidare.

Riverbed Riverbed Riverbed

Candy king

Underlaget blev lösare ju längre vi körde, och efter en bypassage var det lös sand vi körde på genom ett platt stäppland med torra buskar. Buskarna försvann och en gigantisk ökensträcka öppnade upp sig. Jag hittade ett par smådyner att leka i medan Tina höll god fart efter gps-spåret.

MicroDune

Vi passerade berg som såg ut som chokladglass, och sedan befann vi oss mitt i en öken med gigantiska sandtäckta berg till höger och en pytteliten bergskedja lååångt bort i horisonten till vänster. Här gasade jag ifrån och filmade Tina när hon passerade.

Tina going fast Marcus passes Style study of Tina

Att ligga och hålla stumt i detta landskap, öppet och slätt med någon kulle och någon grop här och där var MAGISKT roligt! Känslan när man i full fart kör över en kant och plötsligt svävar fram genom luften för att sekunden senare landa mjukt innan uppförsbacken som återigen skickar en rätt ut i luften.. det går inte att beskriva..

Open landscape

TinaSpeeding

Efter att ha kört en kortare evighet genom detta ödsliga och otroligt vackra landskap kom vi fram till ett bergspass där dagens lunch skulle intas. Sista kilometern var ett spår med djup, lös sand, och väl framme vid lunchstoppet var Tina helt slut. Hon hade nu kört 15 mil på dåligt underlag, och med tanke på hur mycket hon kört tidigare är det en sjukt imponerande bravad!

TinaTired

Lunch

Efter lunchen kom resans hittills roligaste sträcka. Jag kom iväg bland de sista från lunchstoppet, och “vägen” var till en början bara en stor yta med väldigt spårig och lös sand.

AfterLunch

Jag har inte kört mycket i sand tidigare, men det tog inte många hundra meter innan tekniken satt där. Vikt långt bak, hög växel, höga varv och full fart! Sjuuuuukt roligt.

Mudpatch

First overtake Tracks

 

Passerade cykel efter cykel, och när spåret blev slingrigare och ledde mellan tuvor, buskar och flodfåror blev det bara ännu roligare. Riktigt snabb sträcka som var asrolig att köra. Passerade en flodfåra, och när jag närmade mig Ramlia (ett klassiskt Dakar-tankstopp) blev underlaget hårdare och mer stenigt, men ändå ruskigt snabbt.

Second overtake Jumping riverbed Another bike

Från Ramlia var det sedan en fullgassektion över en stenig dalgång innan vägen övergick till sandväg för att sedan passera ett par dyner, som jag bara måste köra över. Galet! Obeskrivbart! Kul!

Overtake Tracks Jacob Jacob Wheelie

Mini dunes

Ett par kilometer vindlande sandvägar senare var jag framme vid dagens stopp. Ett “beduinläger” i utkanten av ett område med stora sanddyner. Magiskt vackert och hur läckert som helst. Ni som varit i sanddynerna tidigare vet vad jag pratar om, ni andra kan aldrig förstå!

Camp

Bivuac

Bivuac

Bivuac

När man kör många mil på dåligt underlag med ovana händer, då får man blåsor. Denna resa hade jag riktiga sockar och en riktigt bra kompressionströja så skavsåren på benen och överkroppen var inte ett problem. Hade köpt nya handskar från Biltema som inte hjälpte mot blåsorna ändå, hade blåsa på blåsa i tre lager. Mina nya Sidi-skor fungerade bra. Första dagen hade jag så ont i fötterna att jag inte kunde gå när jag tog av mig skorna, andra dagen domnade fötterna bort efter två timmar så – det gjorde ju inte ont iallafall. Tredje dagen var okej, och sista kördagen var skorna RIKTIGT sköna. Om det är skorna som format sig efter fötterna eller tvärtom låter jag vara osagt, det funkar iallafall bra. 😉

Efter att ha druckit lite te och väntat in övriga i gruppen och följebilen fick vi ut på första dynpasset. Vi delade upp gruppen i mer och mindre erfarna och drog iväg. Eftersom att det är rätt lätt att bli övereggad av upplevelsen, och eftersom att sanddyner är väldigt branta och lätta att göra sig ordentligt illa i, så höll vi ihop grupperna hela tiden vi körde. Tog en topp, väntade in resten av gruppen och tog nästa.

Fantastic!

Att köra sanddyner var så galet kul! Till skoteråkare kan jag förklara det ungefär såhär: Tänk dig en dalgång med branta kullar, täckta av en halvmeter perfekt puder, fria från hinder – det är bara att gasa och surfa runt i pudret! Det finns kullar man kan hoppa över, det finns kullar som är svåra att klättra uppför, det finns alla typer av branta backar att leka i. Tänk dig sedan att där du kör, där blir det inget spår. Du kan köra samma puder om och om igen och det är fortfarande orört.. Tänk dig sedan nåt som är dubbelt så bra som det, så börjar man närma sig dynkörning..

GOPR0109.MP4_snapshot_00.20_[2014.11.13_22.36.45] GOPR0110.MP4_snapshot_01.00_[2014.11.13_22.39.20] GOPR0110.MP4_snapshot_01.33_[2014.11.13_22.40.21] GOPR0111.MP4_snapshot_00.06_[2014.11.13_22.42.01] GOPR0111.MP4_snapshot_00.52_[2014.11.13_22.43.03] GOPR0112.MP4_snapshot_01.38_[2014.11.13_22.46.56] GOPR0112.MP4_snapshot_02.34_[2014.11.13_22.47.59] GOPR0112.MP4_snapshot_03.20_[2014.11.13_22.48.48] GOPR0106.MP4_snapshot_04.07_[2014.11.13_22.31.25] GOPR0106.MP4_snapshot_04.55_[2014.11.13_22.32.02]

Jag vet inte hur länge vi var ute i dynerna, alldeles för kort stund.. men när man kom tillbaka till bivacken var man helt slut. Pulsen var hög, benen darrade och svetten rann. Det märkte man inte när man lekte, för man var för upptagen med att ha roligt, men sandkörning tar på krafterna!

AfterDunes

Middag intogs i “stora tältet”, Tajin med kyckling – och pommes. 😉 Helt okej, mättande och man fick energi. Ett par öl blev det oxxo, och sedan bäddade vi ut madrasser under den klara natthimlen och låg och pratade och lyssnade på trubadurerna som spelade trumma och sjöng.. Precis när det började bli tjatigt körde John iväg dem, och alla bäddade ned sig för en natt utomhus.

NIght outdoors

Per Nedbäddad

Efter att ha legat ett tag ute vek vi oss dock och sov inomhus, bättre att kunna sova och orka med morgondagen tänkte vi.

Första kördagen: Ouarzazate till Nkob

Dagen började med hotellfrukost före 0800 och sedan genomgång, tilldelning av hojjar och påklädning. Avfärd strax efter 0900 med ett gemensamt tankstopp i utkanten av Ouarzazate som första hållpunkt. Efter det blev det ett par kilometer asfalt innan vi fick kliva av vägen ut på gruset. Tina var ovan och till en början gick det i krypfart, men allteftersom kilometrarna rullade så fick vi upp tempot en aning. Vägarna var hårda och torra, vindlande grusvägar som ledde oss över ett par torrlagda bäcksfåror, genom byar och över öppna vidder.

Öppna vidder

Körningen ledde oss från plattlandet upp mot bergen, och det var ett väldigt vackert landskap att köra i. Vägarna höll riktigt bra skick, och det var lättkört. När vi närmade oss lunchstället blev det lite halkigare och mer serpentinliknande vägar med branter på sidan av vägen.

Tina innan lunch

 

Tina började vara rejält trött och vid lunchen kom vi överens om att hon skulle åka bil resterande del av dagen, då hon inte njöt av bergsvägarna och var för trött för att köra säkert. Lunchen intogs på ett väldigt vackert ställe, vid ett vattenfall, långt över plattlandet nedanför.

Fardown

Efter lunchen teamade jag upp med Micke och Patrik, som enligt uppgift är ett par gasglada herrar.. och mycket riktigt blev tempot en hel del högre efter lunchen. 😉

Profile

Det var ruskigt varmt, och jag behövde fickor. Fick tipset av Per att man kunde ta av ärmarna på jackan, vilket var HELT lysande! Fungerar hur bra som helst, och man håller sig ordentligt sval även när det är riktigt hett ute!

Eftermiddagen bestod av slingrande serpentiner i bergsmassivet, som övergick till rakare, snabbare vägar i dalgångarna, för att till sist övergå till supersnabb körning över platt ökenmark.

Scenery SceneryPasserade OTROLIGT vackra landskap på vägen, och lyckan var total!

Dagen avslutades med en snabb, sandig uttorkad flodfåra in mot Nkob tillsammans med Per och Anette. Galet roligt att ligga och gasa på i den lösa sanden!

OIued1 Oued2

 

Efter flodfåran och en kortare sväng på asfalten hamnade vi på ett vandrarhem i Nkob. Bara en dörr i en vägg, men det visade sig vara ett riktigt fint ställe. Inga lås på dörrarna fanns det, utan man lämnade öppet. Teet var gott, liksom ölen och sällskapet.

NkobNkobNkob

 

Middagen bestod av grillad kyckling och pommes och mättade magen även om den inte smakade. Dagens etapp var bara på 19 mil, imorgon skulle det bli 10 mil ytterligare, så det blev en relativt tidig kväll..

 

Resan dit

Resan började odramatiskt någon gång efter lunch på tisdagen med en bilresa på dryga 80 mil, från Skellefteå till Järfälla där vi fick ett par timmars sömn. Väckaren ställdes och vid 0330 blev det uppstigning. Snabb bilfärd till Arlanda där vi direkt hittade en plats på långtidsparkeringen, och iväg bar det mot terminal 5 och 0605-flyget mot Marocko.

Arla frukost

Snabb frukost på Waynes innan avresa. Flyget ner gick fint, sov nästan hela vägen, och när vi landade var det BETYDLIGT varmare än när vi klev på, även om temperaturen varit onormalt hög i Sverige när vi åkte. (Vi hade 16 grader varmt i Gävletrakten på vägen ner). På planet mötte vi upp resterande i gruppen, och väl på marken blev det snabb utcheckning (vårt bagage kom först, otroligt – det brukar inte komma alls!) och gemensam taxifärd till Chems hotel. Lite roligt att taxichauffören talade sig varmt för “The greatest hotel in all Africas”, för att i andetaget efter berätta att “and your hotel is neighbouring to that hotel”.. 😉

Vi blev självklart lurade på taxitariffen, men det är som det ska vara när man kommer som turist till ett annat land. Valutan i Marocko heter Dirham och är enkelt nog ungefär lika mycket värd som våra kronor (typ 0,85kr på en dirham), så att taxiresan kostade 200 dirham är dubbelt mot vad den borde, men man blir ändå inte ruinerad. Efter en snabbvisit på rummet blev det en tur ner på byn, till den stora Bazaren som man hört så mycket om.

Rummet

 

På vägen dit var det mycket att hålla koll på, även om trafiken är bättre än i Albanien så är det ändå galet hetsigt.. Tina tappade koncentrationen en sekund och katastrofen var ett faktum. Ett avloppsventilationsrör attackerade hennes smalben och orsakade en ordentlig blödning..

Bleed

Benet svällde upp ordentligt, så det blev ett blixtbesök på hotellrummet och en djupdykning i första-förbandskittet jag alltid har på ryggan när jag kör för att linda benet och få bort svullnaden. Vi Runstenar håller fanan högt och drar på oss resans första skada, redan innan körningen börjar! Tur att man är van, för lindningen av benet hindrade svullnaden och gjorde att det inte var några problem att köra.

På vägen till hotellet gjorde vi misstaget att få ögonkontakt med ett par tanter som satt på en bänk i parken vi passerade. Innan vi visste ordet av hade vi varsin hennatatuering som de ville ha hutlöst mycket pengar för. Eftersom att de börjat måla på oss utan att vi gett samtycke ville vi inte betala, men vi blev ändå en hel hög dirham fattigare innan vi lyckats ta oss därifrån.. nåväl, det blev ju snyggt iallafall – eller? 😉

Henna

Lunch intogs på en restaurang med utsikt över torget. Galet många försäljare som försöker sälja samma skräp till ockerpriser till ovana turister. Hela Bazaren är ett myllrande kaos av människor, och i ett försök att hitta ett öppet apotek för att köpa ersättningsbinda till förbandslådan gick vi vilse. Det tog ett bra tag att hitta rätt igen, och trötta som vi var uppskattade vi inte riktigt det stora utbud av matstånd som nu smällts upp istället för krimskramsförsäljarna på torget. Vi gick runt och turistade lite bland kobror, apor, tuppfäktningsshower, mobiltelefonförsäljare och annat innan vi återvände till hotellet, där vi tänkt äta middag. Det visade sig senare att Chems bara har sin all-inclusive-buffe, som inte var någon höjdare.. vi valde bort den och tog en taxi till nya delen av Marrakesh istället där vi avnjöt en smaklös middag på en rätt flashig restaurang/nattklubb, “Level 5”.

Level 5Maten i Marocko består allt som oftast av kyckling med pommes, eller Tajin – en rätt som tillagas i lerkrus. Tajin är rätt okej, men maten smakar väldigt lite. Till och med på de finare ställena vi åt på var det väldigt lite smak på maten, ingen gastronomisk upplevelse denna resa alltså! Efter middagen blev det hotell och sömn.

Marrakech -> Ouarzazate

Klockan 0900 blev vi upphämtade från Chems av en minibuss som skulle köra oss över Atlasbergen till Ouarzazate. Bussen såg ny ut, och efter lite grejjande fick all vår utrustning plats i bagaget och vi rullade iväg.

Vägen är från början väldigt platt, men man ser Atlasbergen torna upp sig redan i Marrakech, så det tog inte lång stund innan vi började klättra på de slingrande serpentinvägarna. SerpentinerHögsta passet var på lite drygt 2500 meter innan det började slutta utför igen. Av någon anledning började det lukta väldigt mycket diesel i bussen, och när vi kom fram insåg vi att chauffören misslyckats med tricket att stänga tanklocket.. Diesel hade runnit efter sidan på bilen, och det luktade inte mumma, och det var ett dåsigt gäng som klev ur bussen på “Fint hotel” i Ouarzazate.

Det första man lade märke till var våra leksaker:

OuarzazateEfter incheckning såg man poolen, som lockade..

Pool

 

Hotellet gjorde skäl för sitt namn, det var väldigt fint. Rummen var fräscha, sängarna stenhårda, varmvattnet varmt och poolen iskall. Ölen, som kostade runt 25kr i baren, var kall och god, och vi intog ett par innan vi gick ner på byn för att äta lunch.

MoB

Vi hann strosa runt lite i Ouarzazate innan middagen på hotellet. Sen blev det en rätt tidig kväll för att hinna vila ut innan avfärd 0900 imorgon..