Hasplåt

I höst bestämde jag mig så för att sälja min WR400 som stått och samlat damm ett par år. Lade ut annonser, servade upp den och bestämde mig för att ta en sista testrepa. En vecka senare hade jag en något nyare KTM 250 EXC tvåtaktsenduro i garaget, och sedan dess har jag kört en 2-3 pass i veckan. Ni som känner mig vet det sedan tidigare, men jag är smått besatt av KTM av den enkla anledningen att jag hittills aldrig kört en som jag inte älskat…

Nåväl, min nya maskin saknade en rätt viktig sak när det kommer till enduroåka i taskig terräng: En hasplåt! Utan hasplåt är jag rädd att mitt motorblock inte kommer att bli långlivat, och eftersom att jag är rädd om det så måste jag ju fixxa en hasplåt. Som vanligt kan man köpa färdiga för dryga tusenlappen, men när man har fräsen, aluminiumet och viljan att bygga själv – då gör man det istället. 😉

Jag började med att mäta, böja och klippa i kartong tills jag hade en form som fungerade. Sen blev det en stunds caddande och plötsligt hade fräsen hostat ur sig denna.

Nu hade jag att välja mellan 2mm och 6mm aluminium, och då 6mm inte går att böja som jag vill med de medel jag har till mitt förfogande fick det bli 2mm. Det blir inte superstarkt, men det skyddar gott från stenskott och dylikt – och är absolut bättre än ingenting alls.

Plåten fick smaka släggan lite…

… och monterades med gummikabelklammer från Jula. Sitter som berget och ger inget resonansljud alls.

Med kröken på plats blev det riktigt bra…

Men flärpen som man ser sticka upp här framför växelspaken fick smaka på plåtsaxen. Det visade sig att tån på skon väldigt enkelt hakar upp sig på den när man ska växla ned, vilket försvårar växlingen och oftast såg till att hasplåten stod rätt ut efter en stund. Nu är den kortare och skyddar undersidan av kåpan, vilket räcker för det jag vill, plus att man kan växla utan hinder vilket är en förutsättning för att plåten ska duga att använda.

Nu får vi se hur länge den håller, men den har överlevt ett antal timmars träning och min första tävling, vilket är mer än min kropp gjorde.. 😉 Det blir fortsättning när plåten behöver byggas om…

Motordriven roadbookhållare

Nu har jag äntligen insett att det faktiskt inte är någon omöjlighet för mig att köra rallyn på motorcykel. Jag har egentligen all utrustning jag behöver, det enda jag behöver komplettera med är lite specialutrustning, kunskap och en STOR dos kondition…

Självklart kan man köpa färdiga, fungerande och vältestade (och extremt dyra) prylar att montera på cykeln, men det är ju mycket roligare att bygga själv… så här kommer lite dokumentation. 😉

Projekt ett: Elmotordriven roadbookhållare

Första steget var att ta den manuella, hembyggda, roadbookhållare jag fått med motorcykeln och bygga om drivaxlarna. Här har jag även installerat en 5v regulator för att kunna mata ström till det RC servo jag valt att använda som drivmotor till enheten.

För att få den att fungera som jag vill så har jag tagit ett vanligt modell RC servo av lite tuffare modell, med metalldrev och bra ork, och byggt om servot för kontinuerlig rotation. Jag kopplade även förbi elektroniken i servot för att slippa komplicerad styrelektronik, nu är det av och på som gäller. 😉

Här har jag caddat upp och skrivit ut ett par remhjul på 3D skrivaren. Det moddade servot ser man till höger i bild, inget märkvärdigt men det fungerar. Som synes har jag även installerat ett par strippar kallvit diodlist i boxxen för att förenkla vid nattkörning. Diodlisten är kopplad till strömbrytaren man ser på undersidan här, så att man kan slå på och av belysningen efter önskemål…

Nu är servot monterat i lådan och en remspännare är installerad. Detta fungerar ypperligt, med ett par undantag… 1. Pappersrullen vill gärna vandra in i drivningen och då kärvar det hela ihop, vilket beror på att 2. När man driver båda rullarna samtidigt kommer man att få slack i rullen när den matande rullen är större än den matade rullen, dvs första halvan av rullen… inte bra.

För att lösa problemen skrev jag ut en skiljevägg mellan drivningen och pappersrullen. Nu kan pappret inte komma åt drivningen hur mycket slack det än blir. Efter lite mer testande har jag kommit fram till att det räcker med att driva den matade rullen, så får den dra den andra rullen via pappret. Det blir mao att byta till en kortare o-ring som bara driver den övre sidan. Det underlättar dessutom vid byte av rullar och förenklar mekaniken en aning.

Såhär ser slutresultatet ut med belysning:

och en liten film som visar funktionen:

Återkommer senare med fler tester och ombyggnationer, nu är det lite kass säsong att vara ute och testa och Rallyt jag skulle köra till helgen fick jag ställa in då benet och revbenen inte kommer att fungera tills dess.

Projekt Dekaltrim

Har länge funderat på det, och för ett par veckor sedan gjorde jag slag i saken. Jag köpte en vinylkniv till CNC-fräsen och ett par ark självhäftande vinyl att leka med.

Har spenderat lite tid med att mäta och cadda, och här är de första resultaten…

Det blev en Runsten Racing-logga på svingen till att börja med. Ruskigt pilligt att få ut alla detaljer i bokstäverna, men skam den som ger sig. Loggan på andra sidan är inverterad, så man skriver ut en – och får två…

Projekt två blev en dekal till framskärmen, rätt så heltäckande med den obligatoriska KTM loggan och förarnamn såklart.. Blev ok, nästa blir bättre.

Annan bild på framskärmen… och svingen på andra sidan. Har misshandlat Runsten Racing loggan på svingen en del med högtryckstvätten för att se hur mycket den pallade med, och blev positivt överraskad. Den lär inte hålla förevigt, men en stund iallafall – och sen får man göra en ny…

Det som blev över från 250ns framstänka fick pryda 640ns. Den obligatoriska loggan som sagt…

Har lite mer planer på dekaler, och detta var ruskigt kul och blev ruskigt snyggt så det är bara att köra på. Nästa post på ämnet kommer att behandla färgerna vit och rosa… 😉

Vintern är på gång

Idag har vi fått snö, och självklart har vi varit ute och lekt. Ungarna har kört runt på gården med deras nya fyrhjuling, och vi har bogserat tefat med barn runt runt på den snötäckta gräsmattan.

Ture har fått åka med på säsongens första skotertur, från förrådet till garaget. Nu är det dags att börja serva inför vintern, så nu har vi fulla garaget med båtar, motorcyklar och skoter, alla med mer eller mindre service- och ombyggnadsbehov. Skotern är nog snabbfixxad, det är bara kedjehus och variator som ska gås igenom – förutsatt att komptestet ger det resultat jag vill…

Dessutom har vi besökt skoterhandlare på ”Snöskoterns dag” och fiskat fiskdamm på Coop. Fullspäckat och roligt, precis som en lördag ska vara.

Hopperipopp – ny blogg på G

Sådär,

nu sitter man här hemma med trasigt ben och ond bröstkorg, och vad kan man då bättre göra än att testa på lite WordPress?

På den här sidan kommer jag att skriva en hel del strunt, slänga upp lite bilder och skriva om sådant som kanske är viktigt, eller oviktigt, för mig just nu. Det blir ett ställe för reflektion, men även ett ställe att skriva av sig om de projekt man håller på med just nu och självklart en hel del om familjen och deras förehavanden.

Varför då Runsten Racing? Det enkla, okomplicerade svaret: Varför inte? Det låter bra, lite klatchigt och kan väl på något vis återspegla livstempot som det känns ibland. Sen kan det även ha viss motorkoppling, och gissningsvis kommer även den här bloggen att ha det…

Nåväl, varmt välkommen och på återseende!