Dikeskörning hemmavid

Vad kan vara bättre än att komma hem efter en underskön vecka i utlandet till ett i stort sett perfekt skoterföre och välfyllda okörda diken?

Eftersom att jag aldrig kört diken tidigare blev jag övertalad av Jens och Peter att hänga med dem på en sväng i lördags, dikeskörning mot Bureå. Patrik hängde med men fick bryta tidigt då hans maskin valde att tappa styret igen. =/

Vi körde diken från Örviken till gamla E4 och vidare in på småvägarna till Bureå. Ruskigt härlig puderkörning, och ett antal fastkörningar från min del gjorde att tempot inte var det högsta, men det var galet roligt ändå! Det kommer lite film så snart jag hunnit redigera ihop någonting från resan. När vi kört till Bureå och tankat körde vi åter till Örviken och besteg Degeröberget efter lite sämre vägval…

Här planterade jag min maskin, så de andra fick vackert stanna och hjälpa till.

Jens stannade lite ovanför

Och vyn lite nedförs i backen..

Väl hemma var man helt slut i kropp och knopp, men kvällen avslutades på mycket trevligt vis hemma hos Wolters med glögg, god middag, tomtebesök och trevligt umgänge.

Idag Söndag lyckades jag äntligen övertala Oskar att hänga med på en tur. Han var inte så svårövertalad egentligen, och när vi väl hade fått igång maskinerna och tuffat iväg från gården så var han helt övertygad om att en skoter – det måste man ha! 😉

Vi drog iväg till crossbanan på andra sidan vägen och körde runt lite, men det dröjde inte länge förrän vi blev sugna på lite dikesåka i orörd pudersnö. Efter lite samtalande med övrig trupp väntade vi in Jocke vid vägen och blåste iväg för att möta upp med Jens, Peter och Anton vid gamla E4.

Oskar hade ju inte kört tidigare, så när det blev skråkörning såg det ut såhär ibland:

Oskar på besök i skogskanten

Som tur är var vi tre personer som grävde och drog, och det var oftast inga problem att komma loss. Själv hade jag sjukt mycket bättre flyt i körningen idag än igår, men vi lyckades köra fast ändå alla tre idag – så det var en lyckad tur.

Körningen gick ruskigt bra idag

Vi träffade vår mötande trio halvvägs till gamla E4, och då hade två av tre kraschat rätt ordentligt, och åksuget var inte på topp. Vi fick dock tips om skön klättring på vägen mot Yttervik, så vi blåste vidare ditåt för att kika..

Oskar gillar skogen…

När vi inte hittade det avsedda stället och orken började ta slut så passade vi på att vända. Då kom dagens värsta fastkörning, och efter att vi försökt köra loss maskinen alla tre gav vi upp, och körde ned och vände efter en rågång istället… Ibland behöver man bara tänka lite utanför lådan så kommer de bra lösningarna som ett brev på posten…

Fastkörning modell lite jobbigare…

Faktiskt satt jag inte fast där, otroligt nog var det bara att gasa.

Det blev ett par stopp till på vägen hem, och vi hade ruskigt roligt i snön idag.

Det är skönt när man får upp maskinen på vägen efter idogt slitande…

Dagens åkare, mig själv exkluderat…

Jag tror att jag talar för samtliga inblandade när jag säger att man kom hem svettig, trött, blöt och glad.

 

Gran Canaria 2012

Så var det äntligen dags för avresa, en vecka i härliga Maspalomas de Gran Canaria hägrade och Onsdagen den 12:e efter jobbet begav vi oss söderut mot Sundsvall för samresa med Jonatan och Åsa. Vädret var pissigt, torr snö och lite vind = MASSOR av snörök, och resan ner till Umeå var hemsk. Men allt blir bättre efter Umeå, så sista biten gick riktigt bra.

I Sundsvall övernattade vi på Kyrkvägen och Torsdagen bestod i ett besök på Bauhaus och vila inför den kommande flygresan. Flygresan i sig gick jättebra, och när vi anlände vid hotellet mitt i natten kunde vi bara förundras över hur duktiga våra barn varit!

Hotellet var riktigt fint, vi bodde på Maspalomas Princess, ett fyrstjärnigt hotell med stort poolområde och bra lekytor för ungarna. Vårt rum var större med en liten privat trädgård där vi spenderade en del tid efter barnen lagt sig, här testar Ture och Klara solstolen innan sänggående.

Eftersom att Klara haft lite svårt med hosta på väg ned åkte de till vårdcentralen på morgonen första dagen, och fick konstaterat dubbelsidig öroninflammation och bronkit, vilket föranledde badförbud för lilltjejen hela veckan. Efter alldeles för lite sömn och en tung första dag var vi galet trötta på kvällen, men vid gott humör ändå. 😉

Första natten fick Tilda svårt att andas och hostade och hade panik större delen av natten. Dag två blev det alltså vårdcentral och bronkit med påföljande antibiotikakur för henne oxxo. Så även andra dagen på ön gick i trötthetens tecken. Men vi hittade en lekpark på hotellet, och i 25 graders värme med strålande sol och i goda vänners lag är det svårt att ha en dyster attityd ändå. Här har vi våra vinnare till ungar i full färd med att inta fortet på ön:

Frukostbuffen på hotellet var bra, färsk frukt och gott bröd, och det sedvanliga. Den livsviktiga prinskorven lyste dock med sin frånvaro vilket var lite deprimerande, men den lite större köttkorven var utsökt och fick duga som substitut denna vecka.

Besök på vårdcentralen

Poolområdet med palmer och vegetation, precis som det ska se ut.

Dag två hamnade vi i poolbaren där de hade riktigt goda GT, blandade 50/50 enligt instruktion. 

På kvällen hamnade vi på tips från reseledarna på ”Tango Tapas”, en riktigt skön liten restaurang med svensktalande personal. När vi kom dit var ett långbord färdigdukat, med leksakslåda på golvet. Maten var riktigt god, och tack vare leksakerna fick även vi vuxna tid att umgås och äta i någorlunda ro även efter att ungarna ätit klart.

På den tredje dagen skildes vi åt, och Runstenarna tog bussen en dryg halvtimme norrut på ön till Palmitos Park, öns djurpark. Här strosade vi runt i sakta mak hela dagen, åt god mat – eller ungarna fick iallafall en ruskigt god milkshake och hamburgarna vi vuxna åt var redigt dåliga…. men. 😉

Förmiddagskaffe och glass på Palmitos Park

Ture gillar glass

På parken fick vi se Cyklande papegojor, fjärilar och en herrejössans massa olika ödlor. De hade dessutom en riktigt bra delfinshow som ungarna uppskattade. Frågan är vad man svarar på Tildas inledande fråga: Pappa, har de fångat delfinerna i havet? Det ska man väl inte göra?

Ibland bara tänker hon lite för mycket lillgumman!

Ture tittar på Delfiner

Visst ser det gott ut!

Ture och Lemurerna, själv har jag lite svårt att ta de där djuren på allvar efter Madagaskar…

På vägen hem blev Ture trött och tog en välförtjänt tupplur

På den fjärde dagen hyrde vi en bil för att utforska ön lite. Eftersom att vi var 7 personer gick det ju inte med någon liten Fiat Punto, så det blev en sånhär istället

Blev jättebra, ungarna satt längst bak, mammorna i mitten och papporna längst fram. Under dagen körde vi norrut tvärs hela ön, och det blev mörkt lagom till att vi kom ut vid Las Palmas på motorvägen, så då körde vi motorväg hem igen. Totalt runt 16 mil, men det blev en heldag på vägen då man inte kan köra snabbare än 20-40km/h på vägarna på ön.

Naturen är FANTASTISK och klimatet underbart! Vi lunchade i Tejeda och fick oss en utskällning av den lokala krögaren som tyckte att vi var oförskämda som frågade efter pasta till barnen. Hans barn hade alltid ätit lite från hans tallrik, och det gjorde han som barn med, så det kan gott även våra barn göra. Även om bemötandet var barskt (och vi hoppas med en gnutta humor inblandat, men vi är inte säkra) så var maten fantastiskt god, och utsikten var utsökt!

Ture äter äpple efter vägen

Min underbart vackra fru

Familjen Sikström

Ture är inte ledsen

Förmiddagskaffet för dagen intogs i Santa Lucia och självklart blev det även ett besök i kyrkan

Resan gick sedan vidare mot Tejeda och lunch. Efter vägen såg man det mäktiga Teide på grannön Teneriffa bortom havet. Magnifik utsikt, och det pirrade i magen när man kikade ut över stupen. Det är när man ser sådan här natur man blir förundrad (bedazzled, vad heter det på svenska) över hur stor och vacker vår värld faktiskt är!

I Tejeda hittade vi även en lekpark där ungarna fick leka av sig lite energi för att överleva den fortsatta bilresan.

Inget staket kan stänga Ture inne inte…

Hela sällskapet förutom undertecknad som agerade fotograf

Efter Tejeda tog vägen oss uppåt, till öns högsta punkt på dryga 1900m över havet. Här fanns det en fotvandringsled upp till en stor sten, men eftersom att Ture sov så stannade jag och han i bilen. Resten av gänget tog sig en promenad dock, och med tanke på bilderna ser det ju inte så tråkigt ut…

Världens sötaste tjej mot magisk bakgrund!

Efter toppturen åkte vi en lång sträcka genom molnen där man nästan inte såg någonting alls, innan vi hann ikapp ett begravningståg som blockerade hela vägen och vi fick köra i snigelfart ett par kilometer. Sedan åkte vi ner till byn Teror, där det fanns en lekpark och ett supermercado där vi inhandlade middag till barnen.

Allt som allt en magisk dag med oerhört vacker natur, god mat, duktiga barn och många skratt!

De två sista dagarna fann vi lunket och låg vid poolen med kortare utflykter och god poolmat. Barnen lekte i sanden, vi badade massvis och mådde allmänt bra. Här ångrade vi att vi bara valt att vara borta en vecka, ett par dagar till hade suttit fint, men man ska inte overdo it, som dom säger på andra sidan.

Vi tog oss en promenad ner till havet och sanddynerna, och det var underbart varmt i vattnet och den härliga sjöbrisen gjorde att man inte dog av värmeslag.

Poolhäng, Klara fick ju inte bada så det var tur att de hade många bra konstgjorda sandlådor på hotellområdet…

Eftersom att vi hade den 13/12 som resdag där hemresan började 05:15 så skulle ju ungarna missa luciafirandet. Det gick ju inte för sig, så vi körde lussetåg den 12:e istället.

Natten går tunga fjät – i hotellkorridoren

Det bästa ungarna visste med hotellet var hissen, så självklart blev det även lussande där…

Jag vet inte vad Ture drack den kvällen, men glad var han iallafall… 😉

Även middagsbuffen var god, riktigt bra salladsbar och köttet var… ok… för det mesta.

Hemresedagen började med plågsamt tidig uppstigning 04:40, med avresa från hotellet 05:15. Bussen var i tid, men lät som om den skulle skära ihop i vilket ögonblick som helst, så vi var glada att vi tog oss hela vägen till flygplatsen. Förutom det sedvanliga bilettstrulet där de ville skicka bagaget till Östersund istället för Sundsvall så gick hemresan relativt smärtfritt. Barnen var änglar på planet även om det var lite bråk och strul. Till och med som vuxen är det ju jobbigt att sitta still som en sill i en sillburk 6 timmar i sträck, så de gjorde det ruskigt bra ändå. Väl hemkomna blev det lite strul med att få bilen till flygplatsen, och en radda trafikolyckor i Sundsvall med avstängda vägar som följd gjorde att vi trots skyndsamt agerande lämnade Sundsvall betydligt senare än planerat. Vägen hem var BEDRÖVLIG med idel snörök, olyckor och plogbilar i vår väg. När vi kom hem, strax efter midnatt, var vi helt slutpumpade – men ändå lyckliga att vara hemma.

Allt som allt var det en FANTASTISK vecka, och resesällskapet det bästa tänkbara! Hoppas att ni vill åka på fler resor med oss Jobba och Åsa, för vi älskar att resa med er!

First snow

Så idag kom då äntligen den första snön på riktigt. Eller rättare sagt, igår kväll snöade det 70 cm, och sedan har det fortsatt större delen av dagen idag. Känslan när man stiger ur sängen med vetskapen om att dagen kommer innebära service av snöslunga och sen skottning hela dagen… obetalbar. 😉

Här var det rätt lite snö motför resten av uppfarten, snöslungan valde att gräva gångar, så man fick köra 3 varv innan uppfarten var acceptabelt snöfri. Som vanligt kom plogbilen när man var klar, så då fick man ut och köra igen…

Efter en första sväng på gården fick vi besök av Pernilla och Niklas med Allan. Det blev god lunch och gott sällskap en stund, innan det blev dags för mer skottning. Mor ringde och var förtvivlad, för hon kunde inte komma ut!

När jag kom hem igen hade plogbilen såklart valt att dra igen vår uppfart en gång till, fastän det inte fanns tillstymmelse till snö på vägen när jag åkte. Nåja, efter att jag testat lite sånthär

Väldigt lite bär i snön idag

… så var det ändå läge att skotta uppfarten igen.

Lyckades dessutom glömma bort att jag lagt ett gäng STORA stenar på gräsplätten mellan oss och grannarna, så här blev det stopp med man-on-the-hood.

Och till sist en bild på undermaskinen som trots idogt slit och mången alstrad svettdroppe får mig att känna att det är skönt att det ÄNTLIGEN kommit snö.

Jag älskar min summit!

Letar värme i kylan…

Igår var det premiär av brorsans skoterfilm, så det blev rätt sent inatt. När man är trött och har ont i huvudet så vad bättre att göra än att montera LED-lister och FLIR kamera på hexan? Sagt och gjort, nu är HexaCoptern färdigutrustad med värmekamera, videolänk så att man kan se vad kamerna filmar från backen, och LED belysning för mörkerflyg. Självklart var vi tvungna att testa!

Man märker iallafall att Ture tycker att det är coolt, annars är det rätt dålig skärpa men man får ju en uppfattning om vad som händer iallafall på filmen. Får skylla på censur i sekretessens namn… 😉

 

Kameragimbal till QuadCoptern för GoPro kamera

Idag har vi testflugit HexaCoptern ordentligt med lysande resultat! GPS:en håller riktigt bra och maskinen bara fungerar.

Så ikväll har jag inget jobb med den, så då passade jag istället på att bygga färdigt kamerafästet till Quadden. Tyvärr har jag inte fått kontrollerkortet till den ännu, så jag kan inte testflyga den, men nu kan premiären ske med GoPro kamera monterad.

Såhär blev fästet:

Fästet är 2-axligt och kommer att hålla kameran stadigt även när farkosten vickar och har sig. (Förhoppningsvis)

En liten film av hur det fungerar just nu:

Uppgradering HexaCopter

Jo, idag när vi skulle testflyga på jobbet så visade det sig att anledningen till de stora vibrationerna i maskinen beror på att motorfästena är för veka. De börjar resonanssvänga och motorerna bara står och slår. Så då blev det dags för en uppgradering!

Sagt och gjort, lite caddande, fräsande och skruvande senare ser motorfästet ut såhär:

Uppgraderat motorfäste

Efter uppgraderingen gick jag ut och drog igång maskinen, precis klockan 23:00 lyfte den. Till en början ville GPS-låset inte riktigt lira, men efter några minuter flygning av olika karaktär satt låset som sten. Maskinen drev långsamt inom en ruta på under en halvmeter i sida, och INGA VIBRATIONER ALLS vad man kunde märka.

Satte maskinen på 0,5m höjd med GPS lås i och stod bara och tittade på den. Till slut blev det tråkigt, så jag spakade runt lite i mörkret, men höll mig rätt nära marken.

Jag flög med endast en av de två påhakade 5300mAh accarna inkopplad, och när jag fick första röda varningsblinket på BEC:en hade det gått strax över 15 minuter. Det torde, med enkel matematik, innebära att maskinen kan flyga i en halvtimma om man kopplar i båda accarna. Nu tillkommer visserligen lite vikt för kameran, men då målet var flygtider på 10 minuter kan jag tycka att jag lyckats rätt bra med att uppnå det. 😉

Även Quadden har fått sig lite bling i form av en 2-axlig kameragimbal, men det ska jag dokumentera mer när den är färdig. Blev bara halvklar ikväll, för mitt i fräsningen gick en huvudsäkring…. att fräsa mängder när det är kallgrader ute och Tina bakar i ugnen pallar inte våra 16A huvudsäkringar med…

QuadCopter fortsättning

Hopp, så jag fick några minuter i garaget idag oxxo, så det blev att fräsa ut Quad:en och börja montera lite.

Utfrästa delar och motorer med motorfästen monterade

Fick även ihop större delen av ramen, men nu har jag slut M3 mutter så nu måste jag vänta på leverans från Kina innan jag kan bygga kameramontaget klart. Har ju visserligen lite lödning att göra, men det är betydligt mindre arbete på en Quad än på en Hexa…

Nu börjar man se hur den färdiga maskinen kommer att se ut.

Nu är det som sagt elektroniken kvar… och där har jag vare sig styrkort eller accar, så nu måste man invänta leverans…